| Title | : | Ronia, the Robbers Daughter |
| Author | : | |
| Rating | : | |
| ISBN | : | 0140317201 |
| ISBN-10 | : | 9780140317206 |
| Language | : | English |
| Format Type | : | Paperback |
| Number of Pages | : | 176 |
| Publication | : | First published January 1, 1981 |
| Awards | : | Batchelder Award (1984), Zilveren Griffel (1983) |
Then one day Ronia meets Birk, the son of Matt's arch-enemy. Soon after Ronia and Birk become friends the worst quarrel ever between the rivals bands erupts, and Ronia and Birk are right in the middle.
Ronia, the Robbers Daughter Reviews
-
The tragedy of Romeo and Juliet with a happy ending!
Two clans of robbers, enemies for as long as the two chiefs Mattis and Borka can remember, share a forest and a castle split in two by a giant lightning, and a common enemy in the knights of the crown. Bad-mannered, ill-tempered, violent and boastful, they live their robber's lives between the magical and dangerous creatures of the woods...
... until one day, they meet a challenge where they least expect it: in their own children!
Ronja, Mattis' daughter, and Birk Borkasson are true children of Sweden's natural spirit. Wild, confident, at home in the forest, and with a mind of their own, not bowing to parents or traditions. Becoming friends, they defy their fathers and move out of the divided castle to build a future for themselves beyond the dogmatic hate of their clans.
In a cave in the forest, they learn skills for life, and how to face dangers bravely, and conflicts not so bravely, but passionately enough.
Omnipresent is the threat of Swedish winter: the two children know they won't survive the harsh climate, and the short summer all too quickly turns into cold and rainy autumn. Stubbornly, they refuse to return to their families until peace is made, and until they are allowed to be friends.
In the end, Mattis reaches out to save his daughter's life, and the two clans are united under one chief. In typical robber's code, the physically strongest of the chiefs will become leader, and Mattis wins the fight. At the celebrations in the castle afterwards, Mattis and Borka drink together and moan over their post-fight pains, to the ridicule and amusement of their respective wives. In an act of generosity, Mattis consoles Borka and tells him Borka's son Birk will be the next chief, as his own headstrong daughter has declared the robber way of life to be unethical: to steal from others does not match her worldview at all.
Borka's machismo enjoys a short, proud victory until Birk and Ronja stand up and swear in front of the entire robber community that they will never be robbers as long as they live.
Mattis just smiles sheepishly:
"Well, you know, Borka, children nowadays, they do what they want!"
Breaking patterns of hate, renouncing robbery, uniting two families, building bridges over deep pits, and daring to get to know the other side of the story: what a cheerful message after a dramatic adventure set in a fantasy version of a Swedish Medieval forest.
To the spirit of Ronja and Birk! -
Ronja rövardotter = Ronia, the Robber's Daughter, Astrid Lindgren
Ronia, the Robber's Daughter is a children's fantasy book by the Swedish author Astrid Lindgren, first published in 1981.
Ronia is a girl growing up among a clan of robbers living in a castle in the woodlands of early-Medieval Scandinavia. As the only child of Matt, the chief, she is expected to become the leader of the clan someday.
Their castle, Matt's Fort, is split into two parts by a lightning bolt on the day of Ronia's birth. Ronia grows up with Matt's clan of robbers as her only company, until a rival robber group led by Borka moves into the other half of the castle, exacerbating the longstanding rivalry between the two bands.
One day, Ronia sees Birk Borkason, the only son of Borka, idling by the chasm. He is the only other child she has ever met, and so she is sorry that he is a Borka. He engages her in a game of jumping across, which does not end until Birk almost falls down. Ronia saves him, and they eventually become friends. ...
تاریخ نخستین خوانش: روز پانزدهم ماه آگوست سال 2005میلادی
عنوان: رونیا، دختر یک راهزن؛ نویسنده: آسترید لیندگرن؛ مترجم: نسرین وکیلی؛ تهران، چشمه، 1382؛ در 243ص، مصور، چاپ سوم 1389؛ شابک 9789643620660؛ موضوع داستانهای نویسندگان سوئدی - سده 20م
آغاز رخدادهای این داستان، در یک شب طوفانی است؛ در قلعه ی «مت راهزن»، و گروهش، به سبب زایش «رونیا»، دختر «مت»، شوری در آنجا برپاست؛ «رونیا» بزرگتر می‌شود، و رقصیدن، و فریاد برآوردن با راهزن‌ها را، می‌آموزد؛ اما تنها در جنگل است، که او احساس آرامش می‌کند؛ روزی «رونیا»، با «برک»، پسر دشمن بزرگ پدر خودش، آشنا می‌شود؛ زمانی از این آشنایی نمی‌گذرد، که کشمکش، میان دو گروه راهزن، دوباره درمی‌گیرد، و بدینسان، «رونیا» و «برک» نیز، در میانه ی همین کشمکش قرار می‌گیرند؛ و ....؛
نقل از متن: (و سپس صبح رسید؛ «رونیا» می‌خواست پیش «برک» برود؛ باید به سرعت می‌رفت؛ باید زمانی می‌رفت که هرکس دنبال کار صبحگاهی خود بود، و کسی در سرسرا نبود.؛ خیلی مراقب بود که کسی او را نبیند.؛ هر لحظه ممکن بود سر و کله ی «نودل ـ پت» پیدا شود، و سئؤالی از او کند، و «رونیا» نمی‌خواست چنین فرصتی پیش آید.؛ با خود فکر کرد که در زیرزمین هم می‌تواند صبحانه اش را بخورد.؛ به هر حال این‌جا راحت نمی‌شود چیز خورد.؛ پس با عجله مقداری نان در کیف چرمی خود چپاند، و شیر را در تنگ چوبی ریخت، و بدون این‌که کسی او را ببیند به طرف سردابه رفت.؛ خیلی زود به توده ی سنگ‌ها رسید.؛ با این ترس که مبادا «برک» آنجا نباشد، صدا کرد: «برک»! از آن طرف سنگ‌ها کسی جواب نداد.؛ آن‌قدر مأیوس شد که می‌خواست گریه کند.؛ اگر نمی‌آمد چه؟ شاید به کل فراموش کرده بود.؛ از آن هم بدتر، شاید از قولی که داده بود پشیمان شده بود، به هر حال «رونیا» از نزدیکان «مت» بود، و دشمن «بورکا».؛ شاید اصلاً «برک» نمی‌خواست، با آدمی از این ایل و تبار رابطه داشته باشد.؛ ناگهان از پشت سر کسی موهای «رونیا» را کشید.؛ «رونیا» از ترس جیغ زد.؛ آیا این «نودل ـ پت» بود که دوباره مخفیانه آمده بود تا همه چیز را به هم بریزد؟ اما «نودل ـ پت» نبود.؛ «برک» بود.؛ همان‌جا ایستاده بود و می‌خندید، و سفیدی دندان‌هایش در تاریکی مشخص بود.؛ «رونیا» در روشنایی چراغی که در دست داشت، بیش از آن چیزی نمی‌دید.؛ «برک» گفت: خیلی وقت است منتظرت هستم.؛ «رونیا» گرمای شادی را درون خود احساس کرد.؛ فکرش را بکنید، برادری داشت که مدت زیادی به خاطر او انتظار کشیده بود! «رونیا» گفت: من هم همین‌طور.؛ از همان وقتی که از شر «رامفوب»ها خلاص شدم، منتظر بودم.؛ برای مدتی چیزی به فکرشان نرسید که درباره اش صحبت کنند.؛ فقط همان‌جا ایستادند.؛ مات و مبهوت.؛ اما از این‌که دوباره با هم بودند، احساس خشنودی می‌کردند.»؛ پایان نقل
تاریخ بهنگام رسانی 02/09/1399هجری خورشیدی؛ ا. شربیانی -
The story of Ronja and Birk is similar to that of Romeo and Juliet - two children from hostile families are friends - and thank God, their parents reconcile themselves before the children go to their death, so that everything goes well In the world of robbers and goblins, is well advised with 'Ronja Räubertochter'. If you open this book, you will be faced with the fragrance of the forest ....
-
Read it as child and as grown up. Loved it.
This book is in the
1001 Children's Books You Must Read Before You Grow Up challenge I am doing. -
Ronia was born on the night of the storm, when the fortress was cleft in halves by a lightning crack. Since that time the two robber clans – and bitter rivals - had lived either side of the divide. When Ronia was old enough to venture outside, after spending her growing years with her mother, father and the band of robbers, she was amazed to find the enchanted wood. She entertained herself daily until the day she saw the boy on the other side. Birk, also born on the night of the storm, was the son of the Borka clan – Ronia was the daughter of Matt’s clan; but when the two children became friends, trouble struck. Sworn enemies should not be friends…
Ronia, the Robber’s Daughter by Astrid Lindgren is a children’s book, designed for ages around 6 and up I would think. It was light, entertaining, filled with magic and mystery, and would be lots of fun for the appropriate age group. I read it for a challenge, borrowing it from my library. Recommended for children. -
Koliko je Ronja kul? Mnogo :) i mislim da je direktan potomak one Andersenove male razbojnice iz Snežne kraljice. I nije jedini kul lik u knjizi, naprotiv, Luvis je jedna od najkulijih (kuljih?) majki koje možete da zamislite, razbojničkih ili ne. A čisto kompoziciono, ovo je možda i najbolja knjiga Astrid Lindgren koju znam. I sve je odmereno kako treba da se deca ne zaguše ni lirikom ni sentimentom ni surovošću života, ali da svega toga bude taman koliko je neophodno. Što znači da će
A u ovom izdanju je ilustracije radio Đorđe Milović, i sjajne su, sveže, za mrvicu stripovske i za mrvicu više poetične, prepoznatljivo njegove a opet neće traumirati decu kao njegove strip-adaptacije Borisa Vijana (provereno). -
This was probably my favorite book I read in 2011. My friend gave it to me last year or the year before, and I always take a while to get to books that people have given me. I have to warm up to the concept of the book and get used to the cover and think about what mood would be the best for a read. I’m glad I waited so long to read it because the time/place for the read was perfect. I just enjoyed the hell out of this story. A lot of elements of the story hit my favorite things, and I loved its brightness and ease.
Ronia is a wild harpy of a little girl who runs through the forest, tames wild horses, and lives in a cave when she has a fight with her father. Her mother sings the wolf song at bedtime and Ronia teaches herself not to be afraid. But, sometimes she still is afraid.
I don’t have anything deep to say about this book, but for me it had just the right combination of reality and fantasy, sadness and hope. It didn’t shy away from harshness, but it wasn’t trying to beat me over the head with life. Maybe in another mood I would have been bothered by the fairy-tale quality of it, but I really loved that in this particular mood. It is also difficult to say how I would have felt about this as a kid, but I like to think I would have loved it. It has an unselfconscious wild girlness that I hope I’ve always loved. -
http://io9.gizmodo.com/gillian-anders...
So excited!
-
Обичам много тази книга, тя и "Братята с лъвски сърца" са ми най-любимите истории излезли из под перото на великата Астрид Линдгрен.
Книга за израстването и за изборите в живота. Много увлекателна и просто, по човешки чудесна. Препрочитана е естествено безброй пъти!!! -
There's this thing that happens to some children's authors who become too successful. They realise that every kid grows up reading their books, and they gradually start to feel that they ought to be, you know, telling them something important rather than just entertaining them...
So in this case we have Astrid Lindgren, who'd already written Pippi Långstrump, Emil I Lönneberga, Karlsson På Taket and several other timeless masterpieces. These books are as light as air, and any message they're imparting sneaks in under your radar before you've even had a chance to figure out what it is. And now, here's Ronja, who's the daughter of a robber king that lives in a castle in the forest. On the night she's born, the castle is struck by lightning so that it splits down the middle.
Her family discover, to their consternation, that a second band of robbers have moved into the other half of the divided castle. These people are their bitterest enemies. But Ronja falls in love with the son of the rival robber king, and, oh well, read it for yourself. You've probably figured out the main points already.
If some lesser author had written this clunky piece of allegory, I suppose I might have thought it was more or less acceptable. But Astrid Lindgren?? I felt embarrassed from start to finish. -
I loved the book all the way through. The style really captured my fancy right away and found it beautifully written, authentic and heartfelt. I think it really captures the tug of the "tween" years, when children want to be more independent and begin to form their own ideas and wishes distinct from their parents, but also still yearn for that warmth and comfort and love and protection of being a child and having parents watch over you and assure you everything will be okay. And I appreciated that we don't just see the child's perspective in this, but we see how it is a growing process for the parents, too. The parents are often voices of wisdom, though also the children sometimes have more wisdom than the parents and they all learn from one another! It is refreshing to see a book where the children learn that their parents aren't perfect, and that they should protect themselves from negative behaviors, but that even grown-ups can change for the better and still be lovable and needed. I adored the descriptions of nature and how the children were so connected to nature and the seasons and the animals. The children's spirits are free and it's beautiful. The few fantastical elements (harpies, dwarfs) wove seamlessly into the story. Wonderful!
-
I honestly can't remember if I've read this book before, but I have seen the movie and I know the story.
Reading this was an experience I can only explain as the Danish word "hyggeligt". I felt so nice and cozy and nostalgic every time I picked it up. Reading about Ronja's forest and her relationship with her father Mattis and her best-friend Birk just made me so happy! This definitely won't be my last Lindgren. -
Yes, I do have access to both Patricia Crampton's (English) and Anna-Lisa Kornitzky's (German) translations of Astrid Lindgren's 1981 middle grade novel Ronja Rövardotter on Open Library. And although I at first was actually planning on reading Ronja Rövardotter in English (since I already had read the German translation when it was first published in 1982), after having briefly skimmed through the first few chapters of Ronia the Robber's Daughter I have now firmly decided to once again and only read Ronja Räubertochter and this being mostly because I do very much prefer reading Astrid Lindgren in German and am finding Kornitzky's German language translation considerably more flowing, more stylistically enchanting and delightful than Crampton's English rendition, which feels textually adequate enough but with regard to narration and voice rather jumpy and woefully on the surface for and to me (although that contents wise, both Ronja Räubertocher and Ronia the Robber's Daughter do seem pretty much exactly the same, and that is indeed a very good thing, as it shows that neither Patricia Crampton nor Anna-Lisa Kornitzky have most likely left anything out, have not in any way refused to include parts of Astrid Lindgren's original story in their texts).
And thematically speaking, what I simply adore about Ronja Rövardotter and its translations is how Astrid Lindgren (and of course by extension also the translators) wonderfully and brilliantly textually depict the basic story of William Shakespeare's Romeo and Juliet without the tragedy, with a happy and hopeful ending for Ronja and Birk (in so far that Ronja and Birk's feuding robber families at the end of Lindgren's text for Ronja Rövardotter finally cease with their constant nastiness and fighting to in fact collectively join forces, that they will be working and burglarising together, that Ronja and Birk's friendship is to be totally accepted, and that Mattis, that Ronja's proud and wild robber father even accepts and acknowledges that his daughter, that Ronja does not want to be a robber, that she will now be free to choose a life path and career that does not need to include robbery and criminality), with Ronja Rövardotter therefore shattering and breaking patterns of hatred and animosity, uniting two families and even leaving the option of renouncing robbery open not just for Ronja and Birk, but also perhaps for everyone, for both Mattis' band of robbers and for his erstwhile rivals, wonderful and important messages, lovingly presented and featured by Astrid Lindgren, with entertainment, with fun and with never any annoying and offensive or potentially problematic pedantry.
Finally, while it does seem that many readers kind of consider Ronja another Pippi Longstocking type of character, well, I for one rather do disagree with said assessment. For while in Ronja Rövardotter Astrid Lindgren shows that like Pippi Longstocking, Ronja is strong and often fearless, she is thankfully also not an individual of superhuman strength who does not make mistakes and is always successful (which yes, makes Ronja for me much more relatable on an emotional level and also makes Ronja's friendship and relationship with Birk more realistic and more touching and lovely, so that yes, for me Astrid Lindgren's story about Ronja and Birk, this certainly touches me more and makes me feel textually more enchanted and delighted than her, than Lindgren's often much too outrageous and kind of weird tales regarding Pippi Longstocking). -
5 Sterne
Kinderbücher sind für mich am wertvollsten, wenn sie zeitlos sind. Lindgren ist das sicherlich DIE Königin. Man spürt ihr Liebe zu ihrer direkten Zielgruppe ebenso sehr wie ihren Respekt für diejenigen, die vorlesen. Ronja (und jetzt nach dem ersten Re-Read mit erwachsenen Augen auch Mattis, Lovis und so ziemlich ALLE anderen Figuren) bleibt mein Favorit! -
Eén van de iconische boeken uit mijn jeugd, in een editie met (kleur)tekeningen van Studio Ghibli?! Ik had het gevoel dat ik een schat in mijn handen had toen ik dit boek uit het rek van de bibliotheek nam. Ook mijn kinderen waren onder de indruk van de tekeningen want ze vroegen na afloop: "Is er nog een boek met dezelfde tekeningen?" Mensen met suggesties: altijd welkom!
"Ronja de Roversdochter" blijft ook bij het herlezen op volwassen leeftijd een prachtig en meeslepend verhaal. Er zitten harde kanten in (wat bijzonder goed geïllustreerd wordt door het einde), en de combinatie van magische en realistische elementen is bijzonder. Bij het voorlezen viel me wel op dat de Nederlandse vertaling soms slecht was (heel vaak werkwoorden die verkeerd opgesplitst worden), maar het voordeel van dit als kind te lezen, is dat je daar niet op let natuurlijk. En nu ik ouder ben, vind ik het ook vreemd dat Ronja haar ouders bij hun naam noemt, maar misschien is dat wel de gewoonte in roversmilieus.
Wat de mening van mijn kinderen betreft, die was vrij eenvoudig:
"Mama, is er nog een boek van Ronja?"
Lijkt me duidelijk dus. -
Da muss man erst "alt" werden um die Geschichte rund um die Räubertochter Ronja lieben zu lernen.
Der Kinderbuchklassiker ist wirklich niedlich, aber auch ein wenig spannend und auch traurig. Die Geschichte lebt natürlich von Ronja, die kühne, mutige und kluge Tochter eines Räuberhäuptlings. Ihre kleinen Abenteuer sind nicht hochdramatisch, aber für Kinder perfekt.
Interessant wird es dann, als Ronja mit den Sohn des Feindes ihres Vaters Freundschaft schließt. Es ist ein bisschen wie Romeo und Julia für Kinder. :D -
Hieno klassikkosatu, jota en muista aiemmin lukeneeni/kuulleeni. Silti tarina oli sellaisella ikiaikaisella tavalla jotenkin tuttu. Ihana luontokuvaus, vahvat naiset ja sellainen kivan rosoinen maailma. Ymmärrän, miksi tämä on monelle se lemppari.
Lindgrenin sadut ovat vieneet mennessään niin, että jo uusi pino on kirjastosta haettuna. -
This has been one of my favourite books ever since I first read it at around eight years of age. I hadn't re-read it in at least five years, though, and was amazed at all its subtleties: it deals gently, but without pretense, with themes of gender, politics, death, and above all growing up -- the bond between parents and children, the difficulties of letting go, and of becoming your own person. At the same time, it is a very enjoyable story of adventure and exploration; it has fantasy elements and a cast of likable, funny characters.
Ronia ties with The Brothers Lionheart for my favourite Astrid Lindgren book. I believe both of them should be on every child's bookshelf, or better still, in the family library.
(I should also mention the beautiful, evocative interior pen-and-ink illustrations by Ilon Wikland. They have become inseparable from the text for me. Utterly gorgeous, and they capture the atmosphere and emotional tenor of the books perfectly.) -
Ronja Rövardotter håller jag högst av alla Astrid Lindgrens fantastiska verk. Ronja blev författarens sista roman, hon var var 72 år gammal när hon skrev den, 1981. Detta chef‑d’oeuvre är översatt till 49 språk och med sin drabbande förmåga och humoristiska lättsamhet vill jag påstå att det har oerhört mycket att komma med för både gammal och ung, vilket jag hoppas min analys ska visa.
Feministisk genusanalys av Ronja Rövardotter
Till att börja med har boken en kvinnlig huvudperson och titeln är hennes namn. Statistik tjugo år efter att Ronja publicerades visar att barnböcker oftare handlar om killar, på åttiotalet lär det ha varit ännu vanligare. Hon pryder omslaget och hon heter Rövardotter, och inte Mattisson.
Huvudkaraktärerna av båda könen är komplexa och har egenskaper som sträcker sig långt mycket vidare än könsstereotyper. När Ronja föds blir hennes pappa stolt som en tupp. ”Jag har fått en unge,” skriker han halvt hysteriskt, uppenbarligen inte besviken över att ha fått en dotter. Flickan växer upp till ett nyfiket och modigt barn som vill ge sig ut i skogen vilket också hennes mor tycker är lämpligt. Mattis är den som oroar sig. Väl där möter Ronja Birk, den fredliga pojken med rött lockigt hår och fräknar. Han är mer tillbakadragen och försiktig än Ronja som är mer självsäker och transparant med sina starka känslor. Birk gråter aldrig vad vi vet, det gör däremot Ronja flera gånger. Barnen möter grymma vildvittror och de underjordiska som har kvinnliga genus. Undis attityd skiljer sig stort från Lovis trots att de båda är mödrar. Birk verkar inte ha upplevt samma omtanke från sina föräldrar som Ronja. Till och med kvinnors villkor angående att säga nej finns med: ”När Ronja säger nej då är det nej, det har hon efter mor sin.” Lindgren lyckas i sin berättelse visa att femininitet kan vara på många olika sätt.
Lovis (vars namn påminner om kärlek) är lugn, stadig och stark som klippan själv, trots att hon är ensam kvinna bland ”manfolk”. Hon är urmodern som aldrig tvekar eller tappar ansiktet. Hon gestaltar många traditionellt kvinnliga, starka och bra egenskaper. Hon tar hand om Ronja, Mattis, alla rövarna, djur och hushåll. Hon kan trösta, omvårda och inge trygghet, hon sjunger Vargsången. Brödet de äter är ”Lovis bröd” och det är mer guld värt. Rövarna som är lite dumma, blinda, lytta, halta och stumma lyder henne och Mattis. Lovis är klok och förklarar saker för Ronja och Mattis om döden exempelvis. Hon har makt, men inte alls lika mycket som alfahannen. Mattis är oerhört barnslig, korkad och lättkränkt, han är en fysiskt stark och lynnig patriark som styr med sitt humör. Han värderar sin egen ställning så högt att han motsätter sig Skalle-Pers död och han backar inte för att kidnappa och skada ett barn. Mattis är en auktoritär ledare, en blödig pappa, ett barn och ett djur i ett.
Filosofisk analys av Ronja Rövardotter
Vi har lämnat Descartes dualism som proklamerade att bara människan har ett medvetande. Arten Homo sapiens är också ett djur med begränsat förnuft. När Ronja aktar sig för farligheter i skogen blir hon till sist ”som ett friskt litet djur, vig och stark och inte rädd för nånting”. Mest djurlik är ändå Mattis. Han omtalas som en best (”vem vet vad den besten tänker”), han plågas ”omänskligt”, hans armar är ”björnramar”. ”Vilddjursmöte” kallas fighten mellan Mattis och Borka. Men det sker glädjande nog en utveckling av besten. Med tiden och med hjälp av Ronjas revolt samt Lovis och Skalle-Pers vishet förstår Mattis att ändra sig och omfamna det vi slarvigt brukar kalla mer ”mänskliga” egenskaper (språk, medvetande och självmedvetande samt rationalitet). Han mognar.
Döden är ett tydligt ämne i Ronja Rövardotter, dels framfört med klarspråk då Skalle-Per dör men också med vintern som metafor. ”I elva vintrar har jag levat men den tolfte blir min död”. När vintern kommer är det slut, tänker Ronja gång på gång och vemodet intar henne (och läsaren). Vintern är liksom döden, slutet som stundar för oss alla. Våren och sommaren står som motvikt, värme och ljus konnoterar glädje och liv vilket vårskriket gestaltar. ”Glöm dina vintrar nu söstra min det är sommar nu!”
Skalle-Per är gammal och vis vilket är väldigt hoppfullt eftersom vi förstår att även han varit en medelålders dum rövare. Det finns alltså hopp för mänskligheten. Ronja växer om Mattis i mognad innan hon är tolv. Barnen är klokare än vuxna vilket skulle kunna vara ett argument för att människan föds med moraliska färdigheter. Det här är också en ”coming of age” – berättelse. Ronjas närmar sig tonåren och frigörelsen sker tillsammans med kompis (Birk) utanför hemmet (borgen, i skogen).
Den varma och trygga borgen står för det mänskliga, där pågår kultur (berättelser, sång, dans, rutiner med mera) och där är man ”trygg som räven i lyan och örnen på klippans topp”. I skarp kontrast till borgen står den lockande och farliga skogen, naturen och friheten. ”Hit med lite farligheter! I morgon kommer jag!” När barnen påbörjar sin frigörelse ger de sig ut ur borgen för att utforska omvärlden, lära känna sig själva och växa genom naturen. Scenen med Ronja och Birk som tämjer vildhästar är ett exempel på när kultur och natur möts och för att det ska fungera krävs lyhördhet och respekt. Människorna kan hjälpa ett sto med ett sår, i gengäld får de mjölk av hästen. En huggorm som ligger och solar lämnas i fred vilket gestaltar vikten av att låta bli att störa naturen. För människor gäller det att hitta balansen och växelspelet mellan natur och kultur. Barnen behöver tillgång till både skogen och borgen för att må bra.
Ekokritisk analys av Ronja Rövardotter
Berättelsen är en tribut till den förunderliga och storslagna naturen och dess makter. Pastorala naturbeskrivningar vittnar om stor kärlek till djur och miljö. Det första som händer är att blixten (naturen) klyver den förhållandevis lilla borgen (kultur) mitt itu. Lindgren gestaltar människans maktlöshet i förhållande till den vilda, vackra och farliga naturen och gör därmed upp med den antropocentriska trop som sätter människan i universums mitt. Man lever i samklang med årstiderna, naturen bestämmer och människan följer.
Ekokritiken fokuserar relation mellan människa och natur. Människan är en bräcklig varelse i naturen och i Ronjas vuxenblivande ingår att hon måste lära sig att handskas med djur och natur på rätt sätt. Stormar, kyla, forsar, helvetesgap, snömängder, farliga djur och skumfolk måste hanteras och respekteras. Diktatorn Mattis har influerat Ronja att kalla skogen ”min” men Birk påtalar det ekocentristiska synsättet: ”Dina rävungar! Din skog! Rävungarna är sina egna. Och de lever i rävarnas skog. Som också är vargarnas och björnarnas och älgarnas och vildhästarnas skog.”
Politisk och religiös analys av Ronja Rövardotter
Mattis är en auktoritär ledare i sin Mattis-diktatur. De bor i Mattisborgen som ligger i Mattis-skogen. Där finns bland annat björngrottan som han menar är hans. De tolv Mattisrövarna, följer honom och är uppenbart rädda för honom. Man kan väl egentligen inte vara helt säker på att de hamnat där av helt fri vilja. De är för övrigt samma antal som Jesu lärjungar. Matti är dock antites till Jesus, vilket kan läsas som blasfemi. (Satan och helvetet nämns många gånger men aldrig Gud eller himlen.) Rövarna strider tillsammans med sin ledare mot fogdeknektarna som vill tillfångata dem. Man förstår att Borkas rövarband är upplagt på samma patriarkala sätt. När soldaterna blir för svåra sluter de två rövarbanden samman i en allians och mängden fiender minskar.
Rövarna livnär sig på att ta från de som är rikare och det är ett bra uppslag för diskussion. Man kan jämföra deras förfarande med Robin Hoods men också med gängkriminella. Vad är egentligen skillnaden? Ronja och Birk tar i vilket fall avstånd från rövandet. De vill inte göra individer ledsna.
Analys av kärlek och känslor i Ronja Rövardotter
Det är en känslosam historia detta med en mångfacetterad bild av kärlek. Stark kärlek kan ligga nära hat vilket är fallet för framförallt Mattis och Ronja. När Ronja blir arg känner hon starka hatiska känslor gentemot exempelvis Mattis och Birk. Starka känslor förmedlas realistiskt med svordomar och elakheter. I mina sämre pms-stunder känner jag mig ibland som Mattis eftersom han tappar huvudet och hans känslor bär iväg med honom. Den dramatiska kurvan stiger när Ronja ifrågasätter Mattis och han avsäger sig henne i sin kränkthet. Deras återförening utgör sedan peripetin. En pappa får inte avsäga sig sin dotter, men människor som älskar varandra grälar och det kan gå riktigt osnyggt till. Det är i alla fall mitt livs scen när far och dotter blir sams igen, gråter av lycka och Mattis skriker att ”jag har mitt barn”. En pappa som gråter efter sitt barn, söker upp sitt barn, visar sig sårbar och ställer till rätta är kanske det finaste och mest rörande jag kan tänka mig.
Den icke-romantiska agape-kärleken finns också mellan Mattis och Skalle-Per samt mellan Ronja och Birk. Barnen älskar varandra som syskon. Men det är ändå svårt att låta bli att jämföra med Romeo och Julia vars kärlek var omöjlig av liknande skäl.
Lovis och Mattis stormiga äktenskap tål att tänkas på. Till att börja med undrar man ju hur de träffades. Är Lovis i själva fallet en träl som Mattis rövat (han rövar ju människor)? Hon håller om honom och hon skrattar när Mattis lyfter upp henne, annars inga spår av kärlek makar emellan. Men det är ju egentligen inga bevis för något. De är i vilket fall motsatser (som människor ej kön). Det är alltid Mattis som gråter och ska tröstas, det är han som gör fel och får skämmas. Men han utvecklas och kan som en pappa till en annan trösta Borka: ”Man kommer ingen vart med barnen nu för tiden, det är bara att vänja sig.”
Efter att ha framställt den lilla uppsats om Ronja Rövardotter inser jag att den här romanen är 100% perfektion. -
Tämä se vain jaksaa riemastuttaa yhä uudestaan. Satu on kestänyt hyvin aikaa ja aikuinen löytää tästä aivan uusia tasoja.
Kuuntelin äänikirjana ja Ritva Vepsän luenta on vallan mahtavaa kuunneltavaa. Eläytymistä juuri sopivasti, etenkin männiäiskohdissa, jotka olivat suosikkejani.
Lämmin suositus ihan kaikille. -
When I had finished the previous book, a book translated from Swedish, J handed me this book, another book from Sweden. I was not familiar with the author until I saw she had written Pippi Longstocking - and of course I had heard of Pipi, even though I had never read any of her adventures.
I had a great time with this book. Not only was it translated literature, but also kid lit, which I adore. The author made you really love the world in which Ronia is growing up - you could practically hear the river, and smell the scents of the forest. Ronia is a wonderful character, full of life and exuberance, and her adventures in the forest just sparkle. Her budding relationship with Birk feels very real, I think because the author did not opt to make it simple. It's complicated, as is Ronia's relationship to her family.
The characters in the book are not afraid to feel: the author gives them leave to gnash their teeth and throw things in anger, to wail and weep in sorrow, and leap and laugh with joy. And I think I liked that most of all. -
Ik wil in dit boek wonen.
-
Wundervoll, von Anfang bis Ende. Wer das verneint, kann sich zum Donnerdrummel scheren! :)
-
We weren't enjoying this, might go back to it later.
-
Een klassieker voor een reden. Ik wil zo stoer als Ronja zijn.
-
Ich bin mir ehrlich gesagt nicht ganz sicher, ob ich das Buch als Kind wirklich gelesen habe. Auf jeden Fall habe ich aber den Film geliebt und konnte beim Lesen immer noch einige Teile mitsprechen.
Überrascht hat mich dann doch ein wenig wie düster das Buch eigentlich ist, denn Astrid Lindgren verschönigt nichts. Immer wieder werden die Gefahren des Lebens, aber auch in der Natur deutlich gemacht. Die Wesen, die sich im Mattiswald tummeln, sind zum Teil lebensgefährlich. Aus meiner Erwachsenenperspektive habe ich nun mehrmals gefragt wie ein Kind all diese Gefahren wahrnimmt. Ich finde es gut, dass Lindgren es alles so darstellt, aber trotzdem frage ich mich, ob es für manche Kinder nicht vielleicht doch zu gruselig ist oder man es in dem Alter einfach anders wahrnimmt.
Klasse finde ich auch wie Lindgren ihre Charaktere zeichnet. Die Frauen in Ronja Räubertochter sind stark und ordnen sich nicht den klassischen Rollen unter. Hier war Lindgren definitiv ihrer Zeit definitiv voraus. Ich finde es toll, wenn kleine Mädchen von so starken Charakteren lesen und sich daran ein Beispiel nehmen.
Ronja ist ein Mädchen, dass sich den Gefahren stellt, sich für andere einsetzt und Gerechtigkeit fordert. Auch wenn sie eine Räubertochter ist, orientiert sich definitiv an den Idealen.
Die Geschichte selbst hat von allem etwas, vor allem viel Abenteuer, was besonders für Kinder eine sehr spannende Angelegenheit ist.
Es war toll wieder in diese Welt hineinzutauchen und alles noch einmal aus einer Erwachsenenperspektive wahrzunehmen. Ich bin gespannt wie mir die anderen Lindgren Bücher heute gefallen werden. -
The perfect story. Really-- there are no flaws with this book. Every character, every scene, every feeling is absolutely right. I love Ronia. I love Birk. I love Matt and Lovis and Noddle-Pete and everyone. This book made me laugh out loud and even brought tears to my eye. I love the adventure and the cockiness and the love and the, well, everything! I'm so so glad I bought it for my daughter for Christmas. She loves it too. So, if you have a child aged 5-12, buy this book and read it to them. If you do not, buy it and read it yourself anyway. Everyone needs to own this book.
-
Virkelig fantastisk højtlæsningsbog til en snart-syvårig. Fine personskildringer, spænding og masser af stemning. En af de læseoplevelser fra barndommen der stadig holder ♥
-
4 stars!
I loved Astrid Lindgren’s stories as a child and I just couldn’t keep myself from reading her stories once again so many years later. And the most beautiful thing is they are still perfect. A strong book about friendship containing reflections on feud, gender, politics, the difficulties of letting go and growing up! I can’t wait to read all her other stories these next weeks. -
Re-read for me, first time for my kid. It’s lovely how focused it is on the passing of the days in the forest and the fortres, without some giant sweeping fantasy plot. There are things happening, but the book stays grounded in Ronja’s changing life, and my kid felt very connected to her.
