Dödsknäpp by Håkan Jaensson

Dödsknäpp Reviews

• 
  Michael Bafford

  Totte är en riktig loser. 10-12 år gammal har han inga riktiga vänner - det finns några som han hänger med på rasten. Han blir mobbad av ett par något större killar.
  "...Totte var en av de där som trivs rätt bra utom när de får stryk någon gång ibland, som klarar sig hyggligt för att de inte sticker ut. Halvduktig, halvpopulär, halvglad, halvärlig. Och bara halvful, om man gillar lockigt hår...". (s. 111)
  En av dem som knappast syns..." I skolan går det sådär, och på idrotten är han med resten de som inte duger till att vara med och spela fotboll eller friidrotta. "...Resten kan ta en promenad..."
  
  Här är scenen satt i Stockholm, på Söder, där Totte bor och går i skolan och känner sig hemma. Hans föräldrar är sällan hemma, inte ens till middag, alltid . Så efter skolan ägnar Totte sig åt att slötitta på tv. Det är där ödet griper in. Totte blir övertygad om att den dödliga sjukdom som tv-doktorn berättar om motsvarar de symptom han själv har. Han har två veckor på sig innan det är slut. Inget roligt besked. Tottes morfar dör.
  På begravningen:
  "Mamma, på andra sidan mormor, gråter så att det blir mörka fläckar på hennes gråsvarta klänning. Hon har gråtit hela tiden. Totte ska inte göra det.
  Han bläddrar i psalmboken. Det står årtal under psalmerna och de flesta är jättegamla, skrivna av människor som försvunnit för länge sedan. Samma sak med allt annat folk lämnat efter sig, filmer, böcker, uppfinningar, musik ... man kommer aldrig undan döingarna, tänker Totte. De finns överallt, hela tiden.
  Jorden. Dödsplaneten..." (s. 64-5)
  
  Tottes undulat Betty är död. "En morgon låg hon på golvet i buren och var tyst." (p. 9) Tjejen han gillar mest, Lena, är från Kurdistan och hennes pappa är skadad både fysiskt och psykiskt av allt elände han har varit med om. Allt detta låter riktigt deprimerande, men det är det inte. Trots övertygelsen om att hans dagar är räknade är Totte ganska livsglad. Och efter den första rädslan har lagt sig vänder livet. Med inget att förlora börjar Totte leva ut. Han utmanar sina mobbare, han börjar säga vad han tycker, egentligen - också till de vuxna. Han upptäcker att andra också har svåra sina problem, även om de inte är döende.
  Dessutom får han en liten hund, av sin mamma; nu möts han i dörren när han kommer hem ensam till den tidigare så tomma lägenheten.
  
  Jag trodde först att temat på boken var döden. Men det är det inte. Trots att döden genomlyser hela boken är det som kontrast till det verkliga temat - livet. Ta tag i ditt liv för
  
  
  Bilden av Jan Stenmark citeras i boken.
  
  Jag gillade verkligen boken. Jag gillar Totte som reser sig ur rädslan och sorgen.
  “I hold it truth, with him who sings
  To one clear harp in divers tones,
  That men may rise on stepping-stones
  Of their dead selves to higher things.” som gamle Alfred Tennyson uttryckte det. Den gamla Totte bleknar bort och en ny Totte kliver fram - en som vågar allt i alla lägen. Dyka från högsta trampolin? Anfalla en stor mobbare? Eller en barnmishandlare? Ringa efter polisen? Säg ett sanningens ord till idrottsläraren? Till sin klasslärare? Till rektorn? Till sina föräldrar? Prata om sina känslor?
  Han börjar också inspirera andra, som sin vän Nicke, som också tillhör resten:
  "Själv har [Nicke] läst en gammal instruktionsbok om höjdhopp. Han gör precis som det står och klarar 120 centimeter.
  Det vinner han på.
  Kroon [idrottsläraren] är skakad.
  - Dykstil! Hoppsan! Ingen har hopat med dykstil sen ... Benke Nilsson. För 50 år sen.
  - De hade ingen nyare bok på bibblan, säger Nicke..." (s. 71)
  
  Det finns alltså mycket humor i boken, inte minst från Totte som faktiskt har självdistans till sin belägenhet. Sorgligt är det förstås, när han tänker på det. Det gör han när han ser tiden rinna ut. Men inte ens då blir han förlamad utan far till mormor för att dö. Så att inte hans mamma och pappa blir så ledsna. Eller Otto..
• 
  Elvira

  Språket är enkelt men också rätt speciellt. Hela historien är rätt intressant och får en att tänka - skulle man faktiskt bete sig så om man visste att man snart ska dö? Borde man tänka lite mer så alltid?
  Jag gillar huvudpersonen, Totte, och han känns väldigt ... mogen och realistisk på något vis. Jag tycker att författaren har lyckats väldigt bra med honom! Det märks att han är rätt liten men också rätt smart, om än lite naiv och ja ... underlig. Alla hans klasskompisar är även de väldigt verklighetstrogna men liiite klyschiga. Jag gillar det att det finns en "orsak" till varför "mobbarna" är som de är, och jag tycker om hur allting löser sig på slutet, även om det känns lite ... mäh.
  Det jag gillar mest är konceptet, språket och hur allting förs fram till läsaren. Man känner sig väldigt med och allas vardag känns hemskt ärlig. Duktigt skriven och väl värd att läsa.
  Blev positivt överraskad (på första sidan!) av vad som fanns innanför de fula (typ hatar omslaget ...) pärmarna!
  
  Men. Den är lite långtråkig och inte så originell egentligen, men mycket tänkvärd och själva konceptet känns nytänkande. Som helhet funkar den bra och jag kände mig liksom lycklig när jag läst sista sidan, jag hade börjat gilla Totte och hans mormor och alla andra och det kändes lite vemodigt att lämna dem, men slutet är ett ordentligt och bra sådant och jag rekommenderar varmt till meallanstadieåldern.
• 
  Jennifer

  Totte believes he's going to die within two weeks after watching a doctor program on TV. He's just a kid, but he's sort of serious and the narration is very introspective. Believing death is right around the corner suddenly makes Totte very brave and confrontational. He starts talking back to adults and standing up to his bullies. He's dissatisfied with the way everyone behaves, the fact that he feels left out and forgotten. While he is mostly concerned with himself he also grows to fight other injustices that he witnesses. Within these two weeks Totte is also grieving his grandfather, which feels complicated after learning unfavorable facts about his past.
  
  It's a serious but also slightly humorous story. Honestly, I wonder what kid could relate to Totte's hypochondria and anxiety. It seems like the type of book that adults get more enjoyment out of, however the text is almost obnoxiously simple with short and choppy sentences. I liked that it took place in Stockholm, specifically Söder.